Þorramatur

          
 
I kväll kom Yngre sonen och hans flickvän hem och vi åt "Þorramatur", hittade den här texten här om denna mat när jag "googlade" på det ;

Þorramatur, Þorrablót

Þorri var den fjärde vintermånaden i den gamla isländska almanackan och ursprungligen antagligen namnet på en vinter- eller vädergud (Lacy 1998, 59). Månaden varade mellan 22.1 och 24.2. Þorri markerar att man kommit halvvägs genom vintern och förr var detta en tid då bonden gärna ville visa att han hade lyckats få ihop så mycket mat att det räckte till hela hushållet och hela vintern ut. Detta var ett bra tillfälle för folk att komma samman och fira, just när solen började visa sig ovan horisonten igen, och ännu idag uppskattar islänningarna att samlas för att äta Þorramatur vid denna tidpunkt. (Lacy 1998, 59-61).

Þorrablót var ursprungligen en hednisk tradition. Under långa tider var allting som kunde förknippas med hedendomen förbjudet, men under den senare delen av 1800-talet återupplivades traditionen för att ge islänningarna ett tillfälle att fira och komma samman. Detta skedde då först i hemlighet, tills reglerna blev mindra stränga, och år 1874 hölls en officiell Þorrablót i Akureyri (Árni Björnsson 1995, 89). Vid mitten av 1900-talet då det isländska samhället urbaniserades, uppstod en viss nostalgi över de försvunna levnadssätten, vilket ledde till stort intresse för allt som var traditionellt, även mat. Runt 1950 började Þorrablót igen fungera som midvintersammankomst efter ett uppehåll vid sekelskiftet då nya traditioner och modetrender var populärare i stadsmiljön än de traditionella sederna. Det var ägaren till restaurang Naustið i Reykjavik som introducerade Þorramatur igen år 1958, och först nu togs namnet Þorrablót igen i bruk. Seden med Þorramatur höll dock hela tiden sin popularitet ute på landet. (Árni Björnsson 1995, 91-92)

Þorramatur är enligt en källa "a hearty meal of what was called simply "Icelandic food" … the traditional diet of smoked, pickled, salted and dried foods" (Árni Björnsson 1995, 91) Þorramatur består med andra ord av mat som håller sig länge, vilket var det enda som förr fanns att tillgå vid den här tiden av vintern, alltså syrade, torkade, jästa, rökta och delvis saltade produkter, t. ex hangikjöt (rökt fårkött), hákarl (hajkött), svið (fårhuvud), hrútspungar (fårtestiklar), sviðasulta (aladåb), lundabaggi (rullsylta), blóðmör (blodpudding), lifrarpylsa (leverkorv), flatkökur (flatbröd) och harðfiskur (torkad fisk). (Atli Vagnsson 1997, 142) Den mat som förr var nödvändig för att man skulle överleva, är idag mera av en tradition och ett sätt att fira att man är islänning.

Tidigare hörde det ofta till att många människor i en bygd samlades i t.ex. en bygdegård och höll en fest under Þorri-månaden. Förutom maten ingick också program av olika slag i festen, t.ex. tal, resitation av dikter, sång och sedan dans till sent på natten. Idag serveras Þorramatur på många restauranger under den aktuella tiden av året, och många familjer träffas och äter en Þorra-middag tillsammans.

De traditionella rätterna är onekligen lite speciella och det kräver antagligen en viss vana att riktigt kunna njuta av smakerna. År 1772 beskriver von Troil sina erfarenheter av hákarl såhär i The Iceland Traveller: "… some flesh of whale and shark (hafkal) was served. This is either boiled or dried in the air, looks very much like rusty bacon, and had so disagreeable a taste, that the small quantity we took of it, drove us from the table long before our intention." Det verkar som om han har blandat ihop begreppen lite grann, eftersom hákarl normalt grävs ner i marken för att där i princip få ruttna en viss tid för att sedan hålla längre förvaring: "Shark was fermented, buried in sandy beaches … and sometimes kept there for years on end before being consumed) (Atli Vagnsson 1997, 37). De processer von Troil beskriver för snarare tankarna till harðfiskur och de syrade rätterna. Själva smakupplevelsen tror jag dock att han delar med många andra nybörjare.

 
Jaja, vi åt oss väl inte kanske proppmätta på surmaten men det var i alla fall kul att prova, första gången som jag äter den ruttna hajen och det blev nog den sista också, luktade som kattpiss och smakade inte mycket bättre men man sköljde ju ned den med det isländska "Brännevinet" så efter det smakade ju allt bara kummin Wink …

Fick ett E-mail från min bror i dag om att lilla Mor blev inlagd på sjukhuset i går, hon hade visst trillat två ggr i går och fått en kula på huvudet och blev efter senare fallet skickad med ambulans till Lunds Lasarett. Fick bli kvar på sjukhuset och skulle röntgas kl 11 i morse, har så inte fått mera nyheter … Känns mycket jobbigt att vara så långt borta när sådant händer …

Sköt om er !

Kramar,

 

Annonser

Om doje

Bonnmora på Island, ursprungligen från Skåne
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Þorramatur

  1. Nanne skriver:

    Hej Vännen!
    Så tråkigt med din mamma –
    vi får hoppas att det inte är något allvarligare
    än just en bula. Vad jag sen ska säga om maten…
    fårhuvud, fårtestilkar, lever korv, torkad fisk…
    nja – vet inte riktigt. MEN det är alltid kul med traditioner!
    Du kanske skulle smyga in nån till rätt, tex skinka och revbensspjäll…fniss
    då är man nog lättare med på tåget som svensk.
    Hoppas ni hade det riktigt kul!
    Ha det gott och var rädd om dej!
    Kram fr Nanne
     

  2. Ada skriver:

    Hej ISLAND:)Tack för alla dina goa bsök..Du VET att jag blir så glad att höra från dej!Va’ spännande..Du har alltså sett ‘Spelman på taket’…Längesedan?En ung Malmsjö då?Lyckliga Du!Men DORIS^__^…har ni haft Þorr-middag,haha..Låter lite som ‘surströmming’?Tur Du fick svälja ner med brännvin*fniss*..Kul att ni bevarar traditioner iaf.Fanns ju rätter där i din googlesökning som lät bättre än den ‘ruttna hajjen’?Är kanske meningen att ni riktigt ska TÄNKA EFTER…hur bra man har det nu osv?Din kära Mummin då?Gillar han (o ungdommarna) detta?..menar..Tycker de att det är GOTT?
    Åhh stackars Dej att vara lååångt där borta då det händer saker med dina kära här hemma!Liten,liten aning har jag om själva känslan…..du vet det är lååångt till UMEÅ o mellansonen,100mil eller så?men har senaste veckan upplevt att det är förfärligt långt till Tanum,där Far o Ulla bor…bara c:a 15 mil,Men SÅÅÅ långt då man borde finnas där var dag…kunna springa dit o hjälpa till då det kör ihop sej..om o om igen, som det gjort nu..:(Sverige är INTE så FANTASTISKT längre…inte mot de gamla,sjuka o svaga.:(
     
    Du…Försök tänka som så..att:*Inga nyheter är GODA nyheter*
    …Förstår att det måste kännas jobbigt…Skönt att NI är pigga igen iaf:)Här regnar vi snart bort*suck* men annars är allt bara fint.Förresten…Vilken underbar liten Doris larv/mask du har…har DU fixat den själv?Kramar i natten
    från det regnigaste ställe Du kan tänka dej..(Jag har GLÖMT hur SOLEN ser ut!)Bless U and Your family..var rädd om DEJ,lilla Doris.Ada’n

  3. Ada skriver:

    Oj Oj…Har hållit på en halvtimme tror jag o det har bara stått att det var fel på…nått??
    FÖRLÅT…Kan du hjälpa att radera tror du?
    Please…än en gång..Förlåt!
    Ada som skriver långt nog ändå:)

  4. carina skriver:

    Hej Doris!
    Kan man äta surströmming så kan man väl äta rutten haj!! Inte för att jag förstår vitsen med det! 
    Skön idé i alla fall att ha lite fest så här i vintermörkret, det livar ju alltid upp.
     
    Vad tråkigt med din mamma… hoppas det inte är något allvarligt.
    Jag förstår precis hur du känner det. Min mamma bor 30 mil bort,
    inte så långt i sammanhanget, men nog så långt om det skulle hända något.
    Man känner sig verkligen lite maktlös.
    Men du får tänka att hon är i goda händer, och så har hon ju din bror, så hon är ju inte ensam.
     
    Ha en fin söndag och sköt väl om dig! Kram//Carina
     

  5. mitt namn skriver:

    Hmmm…såhär på morgonkvisten så lät det där inte alls som något jag skulle vilja äta 😉
     
    Så ledsamt med din mamma, förstår att du känner det jobbigt att inte kunna åkatill henne.
    Vi får hjälpas åt att hålla tummarna för att det inte är något allvarligt och att hon snart är hemma igen.
     
    Ha en skön söndag

  6. CATWOMAN skriver:

    Vilken meny…ha ha..men det finns säkert de som gillar det…smaken är olika.
    Mamma sjuk och många mil emllan…ja det är ingen rolig sits att hamna i….
    men som sagt var din bror finns ju och han tar säkert sitt ansvar att titta till hon.Hoppas att det går bra med hon….
    Önskar dig en bra dag Doris själv ska jag gå ut en långpromenad i det vackra vädret som vi har idag….
    blå himmel och sol…man tror knappt det är sant.
    Kram påd ig!
     

  7. Carina skriver:

    Hej vännen!
    Så synd om din mamma som fallit så illa! Jag hoppas det gick bra och att du fått veta hur det är med henne. Måste kännas LÅNGT till Sverige när sådant händer, det förstår jag. Visst är det roligt att värna om traditioner, det tycker jag man absolut ska göra MEN jag tror inte att jag hade velat smaka på de traditionella isländska rätterna du nämner här. 😉 Men å andra sidan äter jag inte surströmming heller. Hoppas att ni har det bra i övrigt!
    Kram Carina

  8. Bigga skriver:

    Vet att vi tidigare talat om detta med mamma och hur svårt det är…… Inte roligt att inte kunna besöka. Detta med olika maträtter i våra nordiska länder tycker jag är intressant. Själv tycker jag det är egendomligt att maten inte mera lika. Jag tycker exempelvis att maten i Norge och Danmark är mycket olik den svenska maten. I Sverige tycker jag nog att vi har mycket påverkan från våra invandrare och det är bara bra med lite blandning.
    Kramis från bigga

  9. ♥ ∂ιѕα ♥ skriver:

    Hej gumman…Du får vara extra försiktig när du går ut i ladugården, så du inta faller då :(Trist med sånt väder.Skickar lite soliga kramar till dig.
    Kraaaaaaaaaaaaaaaaaam

  10. Pova skriver:

    Hoppsan, jag trodde bloggen handlade om porr…*host* Skämt åsido, jag tackar ja till hangikjöt och flatkökur, sen är det nog bra för mig. Har faktiskt läst hela texten i länken. Är det verkligen bara 10 år (nja, c:a 16 år, det var skrivet 2001) sen pizza och pasta blev vanligt? Så fann jag detta:
    Det finns en liten vers som på isländska lyder: "Má ég fá harðfisk, já harðfisk með sméri, útlenda frauðmetið fari það og veri, íslenska hraustmetið harða oss geri. Má ég fá harðfisk já harðfisk með sméri." (Hallgerður Gísladóttir 1999, 17, ur Söngbók Hafnarstúdenta 59-60)
    Jag förstår en del men inte " frauðmetið fari það og veri, íslenska hraustmetið harða oss geri." Dvs att det är utländsk mat som inte är bra men isländsk "härdar"?? oss igen eller nå’t sån’t??
    Det är bara så intressant när du skriver om isländska traditioner. Fast jag tror nog att även skånsk traditionell mat är exotisk för mig…
    Än en gång, hoppas din mor inte skadades så svårt utan har börjat krya på sig.
    Kram från Pova

  11. Kerstin skriver:

    Ja du jag hade nog inte gått på det Doris, för jag har inte ens ätit surströmming he, he, he, men kan vi äta lutfisk, som jag vet att de hos dig inte tycker så mycket om, så kan det kanske mätas med det, fast det inte luktar så som det andra du pratade om… Hur som helst så hoppas jag att du har fått reda på mera ang din moder Doris… Hade förresten oväntat besök ifrån Bräkne-Hoby igår eftermiddag. Det var hon som bodde nära din bror när hon växte upp, som vi pratade om. Hon var och gjorde en skånerunda igår med sin dotter…. Det var trevligt och inte nog med det solen sken så fint så vi var ute och tog en promenad upp till hästarna och mina föräldrar…
     
    Ha det bra!!!
     
    Kramelikram

  12. Hasse skriver:

    Jo mvisst allt smakar inte vispgrädde. Har aldrig smakat rutten haj men jag äter surströmming med stor förtjusning till den övriga familjens fasa.
    Det regnar varje dag och så är det milt så mördarsniglarna har redan börjat titta upp. Eller man kanske skall skriva tittat fram för de behöver bara ett visset löv för att skyla sej.
    Hoppas att det inte var något allvarligt med din mamma
     
    Kram
    Hasse

  13. Carina skriver:

    Jag hoppar gärna över rutten haj och fårtestiklar! Resten är nog ätbart.
    Jag kan ät, om än inte med njutning, vår surströmming som är så populär häromkring så jag kan nästan tänka mig hur hajen luktade.
    Här hos mig luktar det nu av bulldegen som jäser. Ska baka semlor för det är mycket godare och billigare med egenbakade semlor.
    Förstår att det känns jobbigt att vara långt borta när det händer något sånt som hänt med din mor. Jag är tacksam att jag inte är mer än en timmes bilfärd från mina föräldrar för man vet ju aldrig vad som händer när de kommer upp i åren. Visst, det kan ju hända vem som helst av oss något men det är jobbigt då man inte kan finnas tillands för gamla föräldrar. Jag hoppas att allt går väl med henne.
    Ha det så gött du kan!
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s